Magmuskler och framsteg

Hej och hå vad det går framåt eller inte men jag tycker nog det. Kom på att jag inte längre lägger mig på sidan och sedan rullar ur sängen utan nästan tar mig upp sittande o ur som vanligt, ett framsteg helt klart och jag kan sitta och klä på mig i ställer för att stå och vingla för att få på strumor o byxor, rätt skönt måste jag säga. Kliver i o ur bilen rätt smidigt men jag sitter gärna fortfarande upp pallad i fåtöljen med 3 kuddar men kan faktiskt minska dem till två om ngn vill låna en så visst går det framåt ;-) 

Otroligt att man använder magen till så mycket som man aldrig reflekterar över, bara att baka, vispa eller försöka dela en pumpa och inte att förglömma när man hostar, nyser och tom snyter sig. De tre sista har jag undvikit de senaste tre veckorna och gjort allt för att åtminstone inte nysa och hosta. Har undvikit alla som varit det minsta förkyld och hållt tummarna att inte barna eller mannen skulle bli sjuk. Hostade faktiskt häromdagen när jag satt i halsen och det var ok. Jag tom törs skratta ordentligt nu men inte de första 2 v, fick dra på munnen eller be alla sluta vara roliga :)

I början var jag väldigt slemmig i halsen o ibland irreterade det o kliade men så fort jag kände att jag ville hosta så drack jag massor av vatten. Kunde springa (nja) till vattenkran mitt i ett samtal bara för att undvika hostanfall och jag fick dricka massor och sprang hela tiden på toaletten, kändes det som, men lärde mig att ha en vattenflaska i närheten.

Eftersom man inte får bära mer än 1kg så lär man sig vad man kan bära och inte fast ibland blir det lite fuskande, en kastrull full med vatten väger ju betydligt mer och ett tag drog jag dem över bänken. Visste ni att två tallrikar väger 1kg så det blir ett jäkla springande när man ska duka eller plocka ur diskmaskinen. Fast där hjälper barnen till rätt mycket men ibland går det fortare att göra det själv så man slipper tjata. Gå till grannen med tidningar, 4 st i taget och jag som läser massor så jag får en himla massa motion. Kan även numera böja mig fram o plocka upp saker från golvet vilket blir inte lika mycket benträning när jag fuskar och inte använder benen lika ofta.

Men det finns hopp och det det går nog framåt sakta men säkert.


Kommentarer
Postat av: carola

Malin, jag var också nojig för smärtan men det är inte så farligt, jobbigast första dagarna att ta sig upp ur sängen men man lär sig en viss teknik sen på dagarna går det bra. Tycker själv det har svidit mest i huden men inte att smärtan är så hög så att det gör ont, inte som man tänkte innan i alla fall. Det kommer att gå super och ärr o navel vad är det om man kan se bättre ut efter. Lycka till!

2011-11-04 @ 09:12:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0